Det jag tydligt ser nu, så här i efterhand, det var ju att jag såg varningssignalerna, men jag struntade i dem utan att reflektera över vad de innebar.
UTBRÄNDHET / efter föreläsning av BM Kjellgren
"Definitioner av utbrändhet:
* Den gradvisa förlusten av idealism, energi och mening hos personer som arbetar i klientyrken , som en följd av deras arbetsförhållanden. (Edelwish & Brodsky)
* De fysiska, psykiska och sociala effekter som en individ eller organisation visar när man överskridit sina gränser för mycket och för länge. (Kohlrieser)
* Burnout är konsekvensen av en strävan att "förverkliga sig", att skapa identitet och mening i tillvaron via "verksamheter", "uppgifter" eller arbete. Burnout är resultatet av en process som visar sig i förändrat engagemang inför verksamheten och i ändrade hållningar till omvärld, framtid och den egna personen. Processen förutsätter ett initialt aktivt förhållningssätt. Processen har en krisliknande karaktär och kan resultera i stagnation eller utveckling. Fenomenet kan ses utifrån, och har sitt ursprung i, samhälleliga förhållanden som arbetsliv, värderingar och uppfostran. (Hallsten)"
För mig som läser det här, jag som har befunnit mig mitt i lågan, känns detta som självklart. Det är precis så det är, en kraftlöshet som är total, omöjlig att besegra, omöjlig att slingra sig ur. Det spelar ingen roll vad man provar med för olika peppande kurer, som förändrad kost, mera friskvård, eller vad som än föreslås. Det finns ingen kraft kvar att ta till sig det. Det är som att läsa manualen till en ny teknisk pryl. Hur än mycket bättre ens liv ska bli med den nya prylen, så orkar man inte ens ta sig igenom manualen för att få den att fungera. Man orkar inte ens ta till sig vilka fiffiga funktioner den har. När man ser prylen känner man bara en enorm trötthet över allt nytt som ska göra ens liv så mycket bättre, och så mycket roligare. När det var som värst fick jag inte igång TV:n längre, för att det var precis då vi var tvungna att gå över till satellit eller fiber-mottagning. Jag fick be någon om hjälp, för jag fick bara upp flimmer. Jag orkade inte sätta mig ner och lära mig det nya. Det var helt omöjligt. Att bestiga Kebenekajse kändes enklare än att lära mig den nya fjärrkontrollen...
Precis så var det för mig. All min kraft bara rann ur mig, jag tappade tron på mitt jobb, jag tappade tron på mig själv, jag tappade tron och all mening med vad jag gjorde, allt kändes helt meningslöst, utan värde. Det jobbiga var att det gick så oerhört fort att jag inte förstod vad som hände inom mig.
Något som är uppenbart för mig så här i efterhand är också att det var tävlingsmänniskan inom mig som ställde till det för mig. Jag har tydligen levt efter mottot att det inte räcker med att bara vara bra, utan det är oerhört viktigt att vara bäst. Något som naturligtvis inte fungerar i alla de olika grenar som livet består av. Varför tävla i allt, när det är bättre om vi kan samarbeta oss fram till en bättre lösning, en acceptabel lösning, en helt OK lösning, som kanske inte är världens allra bästa, men som fungerar just nu? Jag har aldrig tillåtit mig själv att tänka så, att det är OK att bara vara lagom....
I den situationen är det INTE läge att kräva att individerna ska sätta sig med detta:
"Vad kan organisationen göra för att förbättra/förhindra att individerna drabbas?
* Beskriva och formulera organisationens mål. "Vad är det vi ska göra och vad är det vi gör?"
* Undersöka förväntningar och attityder hos omvärlden och jämföra med organisationens uttalade mål.
* Utveckla policy, riktlinjer, gemensamma synsätt och förhållningssätt.
* Se över regler och rutiner.
* Undersöka feedbacksystemen. "Hur vet jag att det jag gör är bra och att jag gör det på ett bra sätt?"
* Undersöka och förbättra samarbete och relationer mellan människor och grupper. "Hur behandlar vi varandra?" "Hur hanterar vi våra konflikter?"
* Granska organisationsform och arbetsbelastning. "Hur fördelar vi arbetet?" "Vem ska göra vad?"
* Stödja och medverka till fortlöpande utvecklingsarbete på personal- och organisationsnivå.
* Erbjuda handledning."
När jag ser allt det som en organisation bör göra för att få personal som mår bra, så förstår jag hur det kan bli ytterligare en belastning för arbetstagarna i en ytterst slimmad organisation. Jag får nästan ont i magen av att läsa vad vi borde ha gjort för att vi skulle må bättre. Vem skulle ha tid eller kraft att ta detta på sina axlar?Jag som inte ens kunde sätta på TV:n på egen hand längre....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar