En sammanfattning av min blogg - som jag ser det

Eftersom jag inte haft möjlighet att blogga på några dagar, har jag i stället haft tillfälle att fundera en del på vad det har blivit av mitt bloggande, och hur min blogg har utvecklats. Eftersom jag på en månad har haft 870 besökare på min sida, så gläds jag över detta och är glad att många har hittat hit. Målet med bloggen är ju att klargöra vad det är som är utbrändhet, vad det är som leder till utbrändhet och hur jag lyckades ta mig ur det värsta jag upplevt under hela mitt liv: att mentalt brinna upp.

Jag kan alltså förklara att jag har tre spår i bloggen:

Spår ett är en ren faktaruta, där jag sammanväver föreläsningar och litteratur i ämnet. Jag har hittills berört två föreläsningar och tre böcker.

Spår två är den del som jag tycker är jobbigast att skriva om, vägen som ledde till utbrändhet. Det spåret har jag ännu inte kommit så längt in i ännu, jag har ännu bara berättat om den eftermiddag då jag blev varse om att jag inte längre var kapabel att hålla tillbaka min djupa ångest, och därför inte heller kunde hålla tillbaka tårarna. Detta spår har jag som tanke att jag ska återkomma till alltmer under bloggandets gång.

Spår tre kallar jag för mina nycklar till frihet. Dessa nycklar beskriver hur jag kom ur det hela, och hur jag nu kan blicka tillbaka till allt detta stressrelaterade helvete som omslöt mig från tidigt 2000-tal till nu, 2011.

Så tack alla ni som vill läsa allt vad jag har att berätta om, det känns fantastiskt roligt att jag på denna korta tid har nått så många människor. Jag vet att detta är ett samhällsproblem i tiden, och att så många är utsatta för den process som detta nerbrytande, negativa spiral av stress innebär. Jag har så mycket att berätta om hur den ledde mig allt längre ner till nedbrytning av mitt jag, min självbild, mitt självförtroende och mitt liv.

En arbetskamrat på min nya arbetsplats frågade mig glatt inför julen 2009  hur det hade varit att jobba på min förra skola. Jag stannar upp i mitt arbete, tittar allvarligt på henne, och jag hör mig själv säga:

  - Du vet det inte. Men jag har varit helvetet och vänt. Men nu är jag på väg tillbaka.

Det är min sanning. För det är i helvetet man är som utbränd, och det känns som om det inte finns någon väg tillbaka.

Men det gör det. Det är därför jag har startat denna blogg.