"- Sömnsvårigheter är ett utbrett folkhälsoproblem och vi ser att det förekommer i alla åldrar och grupper. Aktuell forskning understryker att sömn är oerhört viktigt för återhämtningen, prestationsförmågan och hälsan i allmänhet. Ihållande, stressrelaterade sömnproblem kan bryta ner vem som helst, säger Per Larsson, beteendevetenskapligt ledningsansvar på Previa."
Torbjörn Åkerstedt, sömnforskare och professor vid Karolinska Institutet, fastlägger att över 11% av svenskarna har så allvarliga sömnstörningar att deras prestationsförmåga på dagtid försämras av sömnbristen. Forskning finns också som visar att sömnproblem har samband med sjukdomar som depression, utbrändhet, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Flertalet undersökningar visar att stress ligger bakom en stor del av sömnstörningarna.
"-Anställda som känner sig uppmärksammade och som kan påverka sina egna arbetsuppgifter och arbetsmiljö upplever avsevärt mindre stress. En bra start för att minska anställdas sömnproblem är att helt enkelt att börja prata regelbundet och tillsammans om den faktiska stressen på arbetsplatsen, säger Per Larsson."
Mars 2009. Det är snöigt och kallt ute, skolbarnen är ute på rast. Jag är rastvakt och rör mig runt bland barnen på skolgården. Jag pratar inte med ett enda barn, bara rör mig runt bland barnen för att upptäcka om det skulle råka hända något. Vi har en bra skolgård och våra barn är helt OK. Det är väldigt sällan det händer något uppseendeväckande, som tur är.
Min närmaste chef kommer fram till mig och frågar hur det är. Jag mår inte bra, jag har gråtit på jobbet flera gånger i veckan, och jag vet inte hur mycket mer jag klarar av. Jag har sovit dåligt sedan början på sommaren 2008. Jag har inte sovit mycket alls på 10 månader. Min hjärna har snurrat frivarav hela nätterna, tankarna har spelat pingis och jag har inte kunnat slappna av. Sömnbristen börjar märkas även på jobbet. Jag går som i dvala, är lättretlig och gör mitt jobb mekaniskt. Jag tål inga motgångar och tar all kritik som vi får på jobbet som personlig kritik.
Min chef har säkert hört klagomål att jag inte fungerar som jag ska. Eller också så kanske han ser att jag mår dåligt. Jag vet inte varför han frågar, men jag nickar till svar.
- Så där. Jag blir ledsen lite då och då. Men jag har läst i Må Bra om ångest, och varför man får ångest. Vet du det?
- Nej, du får berätta.
- Jo, det stod att man får ångest av att befinna sig i en negativ situation som man inte på några vägar har möjlighet att ta sig ur. Eftersom man inte kan se en enda lösning av problemet, kan man heller inte komma vidare. Man kan inte på några vägar påverka sin egen situation.
- Och du tycker att du befinner dig i en sådan situation?
- Ja , det gör jag. Jag ska snart ha utvecklingssamtal. Jag vet att arbetsbördan kommer att öka lavinartat under de veckor som samtalen pågår. Och jag kan inte på några vägar ta mig ur den situationen. Eller hur?
- Nej, du måste ju sköta dina samtal.
- Jag vet, och det är därför jag mår så dåligt. Jag kan ju inte sova särskilt bra, och jag mår inte särskilt bra heller. Det är därför jag känner sån ångest nu när jag ska starta upp mina samtal. Jag vet inte om jag kommer att klara det.
- Du, vi har ju en psykolog på företagshälsan som ni kan få gå till. Du vet att jag har pratat med dig om det förut. Nu tycker jag att du ska gå dit. Det här låter inte alls bra.
-Mmm. Det kanske är bäst så...
- Jag bokar en tid åt dig, så kan du åka dit direkt efter att du har slutat för dagen. Jag försöker få en tid så fort som möjligt. Det kostar ingenting för dig. Vad säger du om det?
- Ja, jag lovar att gå dit, om du bokar en tid.
- Det är bra. Jag tar tag i det med gång. Jag hör av mig. Jag lovar.
- Bra. Vi ses.
Det kändes faktiskt bra att bli beordrad så där. Jag behövde verkligen få prata med ett proffs. Tio månader utan sömn sätter sina spår, och det är hopplöst att försöka lösa det på egen hand. Idag är jag glad att jag gick till kvinnan, som jag har glömt vad hon hette och hur hon såg ut, men hon lyssnade verkligen och gav mig näsdukar att torka tårarna med. Hennes analys efter 30 minuters snörvlande var verkligen proffsiga. De gav mig verktygen att ta itu med en hel del frågeställningar som gjort mig sömnlös, hon gav mig en del tips som var oerhört värdefulla för att jag skulle kunna sätta tummen på mina problem. Genom dessa råd kunde jag gå vidare i livet, och släppa viss barlast som var oerhört tunga att gå omkring att bära på. Känslor av misslyckande, som bara fortsatte att snurra runt i min misshandlade hjärna. Dessa problem kunde jag nu skeppa iväg, och min inre ryggsäck blev i alla fall lite lättare att bära. Efter mötet kunde de faktiskt avskrivas, och har aldrig mer tyngt mig sedan dess.
Tack för det, du okända kvinna. Ett stort tack till min chef som så proffsigt och smidigt gav mig en tid hos företagshälsan, jag hade aldrig förmått mig själv att ta den kontakten.
Utan den hjälpen hade jag inte hittat vägen tillbaka igen, det vet jag. Då hade jag nog inte befunnit mig där jag är idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar