Som lärare har vi haft mål som våra elever ska uppnå. Det är uppnåendemålen som lägger ribban på vad varje elev ska klara för nivå för att bli godkänd i det ämnet. Vi har också haft strävansmål, dit elever ska sträva för att komma högre än godkänt. En god tanke.
Vårt mål som lärare var först och främst att hålla vår budget, det var viktigast. Sen kom målen att uppnå. Ekonomin först, vårt uppdrag på andra plats.
Vad är det som är felet när så många elever inte når eller har nått målen? Var har lärarna sitt fokus? På att hjälpa eleverna att nå målen? Eller kan det vara att hålla budgeten nere?
- Ni har de resurser ni har.
- Omfördela resurserna, använder er av de resurser som ni har.
- Använd de resurser som finns inom arbetslaget.
- Ta inte in vikarier om ni blir sjuka, bara om ni absolut måste.
Samtidigt som denna betoning på vad som var viktigast i vår verksamhet, förfasar sig regering och riksdag över att svenska elever tappar i undersökning efter undersökning i svenska, engelska och matematik gentemot andra länders resultat.
Jag säger det igen, vårt fokus har inte legat på att eleverna ska nå målen. Vårt fokus har legat på att pressa ner kostnaderna, så att vi ska vara så billiga som möjligt. Man får de resultat som man betalar för. Det är orimligt att tro att en så slimmad organisation med tusen sparkrav ska klara allt.
Det är faktiskt så. Sverige får den skola som ekonomin tillåter den att ha. Varken mer eller mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar