När ska det satsas på lärarna?

Jag ser i min blogg hur nedbrytningen har skett steg för steg. Från att ha varit en glad, pigg 32-åring som stormade ut från Högskolan i Falun, fast besluten att få eleverna att tycka att skolan är det bästa som har hänt dem, har jag blivit en ihålig, tom lärare, som har ambitionsnivån att försöka göra sitt bästa gentemot eleverna.

Vart tog entusiasmen vägen? Vart tog glädjen över att undervisa vägen? Jag vet att den försvann steg efter steg i den nedbrytning som sker överallt i kommunerna. Dessa eviga besparingar leder till detta. Att ständigt vara utan ekonomisk möjlighet att fullfölja arbetet leder till en håglöshet utan att finna någon arbetsglädje. Vi jämför oss naturligtvis med andra arbetsgrupper, hur de har det, vilken möjlighet de har att fullfölja sitt arbete, och vilka extra gulkanter de har på sin tillvaro.

Vi har sämre betalt än många som kommer från gymnasiet, utan högskola. Jag vet att jag, med fyra år på Högskola och universitet, tjänar sämre än till exempel elektriker och byggnadsarbetare, som inte har läst en enda poäng efter gymnasiet, och därmed inte heller haft några studieskulder. Utbildning ska löna sig - ja pyttsan. Inte gäller det oss lärare i alla fall.
Vi har sämre förmåner vad gäller friskvård, jag kvitterar ut 300 kronor för ett år. De flesta andra arbetstagare privat, landsting och statligt anställda har 1500 kronor att disponera på friskvård varje år.
Vi får sällan uppleva något uppiggande utanför vår egen kommuns gränser. Vissa år har vi inte fått någonting, utöver en blomma till jul och en chokladask att dela på personalrummet. En gång slog de på stort. Vid ett tillfälle sedan 1996 har vi lärare  fått åka till Tällberg och sova över på Dalecarlia Hotell. Jag tror att vi alla fick en chock vid beskedet. Men det är många år sedan nu.
Vi får bekosta vårt kaffe och te själva.
Vi får ofta ta med eget materiel till skolan, därför att det väldigt ofta är inköpsstopp, och då går det inte att handla. Det gäller att ha ett välfyllt förråd hemma med pennor, sudd, gem och plastfickor. Det finns sällan något att handla efter oktober, så framåt jul får vi trolla med trollstaven.
Bensinpengar för att åka och handla saker till jobbet får vi naturligtvis kosta på själva. Likaså att frakta skridskor till isplanen eller forsla mat till friluftsdagar, det får vi fixa vi själva med hjälp av våra egna bilar.

Men vi får ju gratis mat! Helst skulle vi nog vilja slippa äta de där rörorna som serveras dagligen... Vi har ju lov! Ja, vem vill jobba mellan åtta och elva varje kväll och varje söndag kväll under terminerna?

Äh, nu gnäller jag bara. Men någon gång vore det ju roligt att få ett besked, nu ska det satsas på lärarna också. Vi får väl se om det blir så framöver.... Vi kan ju alltid hoppas!