Två orsaker att hamna i riskzonen för att utveckla negativ stress

Jag har under veckan som gått återvänt till gamla anteckningar och utdrag från olika kurser om inre utveckling, harmoni och välmående. Jag inser nu vilken guldgruva jag har här i mina gömmor! I dessa anteckningar och utdrag från kloka och kunniga personer, har jag en hel del stoff  ur vilka jag kan ösa ur i mitt framtida bloggande.

Jag och mina arbetskamrater har verkligen under årens lopp fått ta del av många kloka människors tankar i ämnet. Jag minns nu även att jag fick förmånen att lyssna en hel dag på Kay Pollack då han redogjorde för sin syn på hur vi kan växa inuti genom att möta andra människor. Vid vårt förebyggande arbete på skolan om allas rätt att må bra, diskuteras vikten av ett gott förberedelsearbete. Att delta på kurser av det här slaget är ett sätt att förbereda sig för den svåra konsten att leva ett gott liv och samtidigt må bra.

Frågan jag ställer mig är då hur det kan komma sig att det är så många i vårt och andra yrken som faktiskt blir stressrelaterat sjuka och i förlängningen utbrända. Eftersom jag själv sett vilka symptom som sakta men säkert kommer krypande inuti en, kan jag inte annat än understryka att det är värre än vad någon annan kan tänka sig. Att sitta så här i efterhand och minnas hur det började, hur det sakta men säkert accelererade och hur det till slut exploderade inuti mig själv, är jobbigt, men oerhört intressant. Jag ser tydligt sambanden och vet att mina problem baserades på två saker: det var dels min höga ambitionsnivå både på jobbet och hemma, dels mitt krav på att aldrig få misslyckas.
Det var alltså behovet att vara perfekt höll på att totalt knäcka mig...