Jag hann ju inte allt vad jag skulle idag heller. Det tog längre tid än vad jag hade räknat med att göra i ordning efter bildlektionen. Barnen vet att de ska skölja ur sina sköljmuggar med färgat vatten efter att de har målat, men många struntar i det. Färgpaletterna, där blockfärgerna ligger i, och penslarna ska rengöras, men det struntar de i, många målar så länge de kan, och sen slänger de bara ner grejerna i diskhon och sticker. Varje bildlektion berättar jag för dem hur viktigt det är att vi sköter om det materiel vi använder, och då ingår det att rengöra penseln, sköljburkarna och färgpaletten efteråt. Vem vill ha en lortig pensel eller färgpalett att måla med nästa gång? Det vill ingen, det håller med mig om att det ska vara tilltalande att få materielet framför sig när vi ska måla, ingen vill väl börja med att göra rent efter någon annan? Alla håller med och lovar att göra rent efter sig, men ändå blir det aldrig så... Mitt problem är att jag fångas av uppgiften och glömmer bort tiden. Jag tycker att det är så roligt att vara med eleverna och få dem att fångas av det vi gör, att jag glömmer tid och rum. Därför blir det alltid så att det blir jag och några andra elever som får städa upp efter dem. Men det är mitt fel att de inte inte sköter sig. Det är mitt fel att vi aldrig kan sluta i rätt tid...
Så det blir lika igen. Vi upptäcker att det är dags att plocka ihop och städa efter målandet, och klockan är mycket. Det står tre bussar utanför skolan varje dag som ska plocka upp barn. Barnen är alltid så oroliga över att missa bussen hem, ändå är det en hel kvart från det att vi slutar, tills när bussarna ska gå. Ändå är de så oroliga över att missa bussen, de förstår inte att de har faktiskt har tid att städa efter sig.
Kvar står jag, jag hade ju fastnat hos någon elev som vanligt, vi pratade om någon detalj i bilden som eleven var missnöjd med. Hur ska man kunna ändra det utan att det märks på bilden? Jag märker inte att eleverna har struntat i själva rengöringen av färgpaletterna, sköljburkarna och penslarna, utan plötsligt är det nästan tomt i klassrummet. Kvar står jag och ett par elever som är som jag. De har svårt att sluta. De är inne i uppgiften och vill gärna sitta kvar och måla ett tag till. De slipper stressen med bussen, eftersom de går på fritids på eftermiddagen. Tack och lov för det, de har en lugnare dagsrytm än bussbarnen, som varje dag är så oerhört oroliga över att missa bussen.
Ibland stannar något av fritidsbarnen kvar, de vill gärna hjälpa mig att städa. De kan hjälpa till att lägga tillbaka de fuktiga dagstidningarna i hyllan. Vi har alltid en tidning under papperet när vi har målat, som skydd för bordet. Det är de vana med. Alla är inte så bra på att lägga tillbaka tidningen bara, de knölar bara in den på hyllan, så att alla andras tidningar ramlar ner. Systemet fungerar dåligt, men jag vet inte hur vi ska lösa problemet. Jag visar om och om igen hur de ska lägga tidningen i hyllan, men det fungerar ändå inte så bra.
Alla torkar sina bord, det är de duktiga på i alla fall, det fungerar. De kan ju inte säga att någon annan suttit där, att det måste ha varit någon annan som sullat på just deras bänk, det går inte att skylla på någon annan. Det är ju alltid denna någon annan som inte sköter det de ska, när jag frågar är det alltid någon annan som har gjort fel. Jag vet inte vilka det är som inte sköter sig, för det är alltid någon annan. Och så har de alltid så bråttom till bussen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar