fredag 16 december 2011

Sjukvårdsförsäkringar - är de till för alla eller bara för de friska?

Det kanske inte alltid är så lätt att teckna en föräkring? För ett par månader sedan var jag på en försäkringskväll som mitt fackförbund ordnade, där de tog upp aktuell information om sjukförsäkringar och pensionsförsäkringar. Det kändes angeläget att få ta del av den informationen, tänkte jag, och cyklade iväg till stadshuset i höstmörkret.

Informationen var aktuell och bra. Jag åkte därifrån en dryg timme senare uppfylld av nyheter och med fickan var full av gratisreklam; reflexer, en regnponcho, ett litet plåsteretui och fullt med reklambroschyrer. Jag ville skaffa mig två saker, en bra sjukförsäkring och en genomgång av mina pensionspengar, så att jag inte kommer att sitta där på en parkbänk vid fyllda 67, och vänta på att fattigmanspensionen ska trilla in på lönekontot.




Innan jag lämnade lokalen fyllde jag alltså i två blanketter. Det ena var en förfrågan om utökat sjukförsäkringsskydd, med högre skydd vad gällde operationer och bättre villkor vid långtidssjukskrivning. Det fanns också en jour kopplad till sjukförsäkringen, dit vi kunde ringa dygnet runt om vi ville ha sjukvårdsupplysning. Jättebra, tänkte jag, med tanke på den service man får när man ringer landstingets sjukvårdsupplysning. Landstingets sjukvårdsupplysning har många gånger en ovanligt lång väntan i luren, samtidigt som den som ringer inte alltid får så bra hjälp. Jag minns när jag var höggravid med tredje barnet i november 2000, och jag fick bihåleinflammation ett par dagar innan beräknat förlossningsdatum. I panik ringde jag och berättade om mitt prekära läge. Då undrade kvinnan i den andra änden av luren om jag hade förlossningsskräck, eller om jag verkligen hade ont i bihålorna. Va? Det enda jag ville ha var en dunderkur med pencillin, för jag hade ingen lust att föda barn med sprängande bihålor.


Blanketter att fylla i från både pensionshandläggaren och sjukvårdsförsäkringen kom ganska omgående per post. Blanketterna var lätt att fylla i, och jag var helt ärlig, som man ska vara med denna typ av blanketter. Jag kryssade att jag hade besökt läkare de senaste fem åren och att jag åt medicin regelbundet. Jag opererade bort min sköldkörtel år 2002, så jag äter Levaxin varje dag för att få min dagliga dos av sköldkörtelhormon. Sedan tar jag magkatarrsmedicin när jag känner av att jag håller på att få magkatarr, det är när jag får för stressigt på jobbet, och magkatarren avtar snabbt efter ett par tabletter Omeprazol. Helt normala saker, tyckte jag. Jag fyllde i varför jag besökt läkare de senaste fem åren, jag uppgav sömnsvårigheter, magkatarr och stressymptom. Jag var ärlig och skrev att jag besökt en psykolog en gång också, våren 2009, det kändes ju som så länge sedan.

Ett nytt brev kom i retur där jag skulle fylla i hur allvarliga mina sömnsvårigheter hade varit, hur svår min magkatarr hade varit och varför jag besökt en psykolog. OK, tänkte jag och fyllde i att jag hade haft utbrändhetssymptom våren 2008 - sommaren 2009. Ärlig som jag är varken förskönade jag mina problem eller förstorade dem. Ärlighet varar väl längst, eller hur?

Ett par veckor senare kom domen. Jag var inte frisk nog att få ta del av deras sjukvårdsförsäkring p.g.a. mina tidigare problem med utbrändhetssymptom. Ville jag ringa och fråga något om varför jag fick avslag på min ansökan fick jag ett telefonnummer till en försäkringshandläggare.

Jag ringde aldrig och frågade försäkringshandläggaren varför jag ansågs vara för klen för att få ta del av deras försäkring, men jag känner mig verkligen illa till mods efteråt. Hur ser försäkringsbolagen på oss människor som tidigare har uppvisat tecken på stressymptom? Är vi en andra gradens samhällsmedborgare? Är vi inte värda att teckna en försäkring som kan ge lite guldkant i livet när vi blir sjuka eller behöver medel till en operation i ett annat land? Trots att jag är en enormt frisk människa, jag har sällan mer än fyra - fem sjukdagar per år, jag håller mina stressrelaterade problem i schack och kan hantera dem, jag äter enormt lite medicin, jag dricker ytterst lite med alkohol och inte ens röker, så ses jag inte som frisk nog av detta försäkringsbolag. Jag håller mig fysiskt i trim, tränar regelbundet och har god kondition. Ändå klarade jag inte av kriterierna för försäkringen. Det känns faktiskt ganska konstigt.

Hur gick den med pensionsförsäkringen då? Det gick fint. Inga problem där inte. Jag ses som frisk nog för att få teckna en pensionsförsäkring för att få upp mitt månadsbelopp till pensionsdagen. Det är väl tur att något bolag vill ha mig med på tåget?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar