Framtidsdrömmar

Vad vore livet utan att ha drömmar? Redan små barn kan berätta vad de drömmer om, vad de tänker på, vad de önskar sig för leksaker, vilka vänner de vill leka med eller vad de vill göra som vuxna. Oftast är det väl materiella ting de funderar över, men även tankar och funderingar om den vuxna världen finns där.
- Jag ska bli sångerska när jag blir stor!
- Jag ska bli hockeyproffs!
Drömmarna är många, ofta är de beroende på genustillhörighet, men de är också beroende var i världen barnet bor.

Den svenska fadderorganisationen Barnfonden gör tillsammans med sitt internationella nätverk Child Fund Alliance, en årlig undersökning bland 4600 barn i åldern 10-12 år från 36 utvecklingsländer och 8 rika länder, om vad de tror om sin framtid.

Skillnaden är slående.

2 av 5 barn i rika länder vill bli idrottsstjärnor eller artister.

2 av 5 barn i utvecklingsländerna vill bli läkare eller lärare.

Det är väldigt tydligt barn i utvecklingsländer ser skolan som en chans att få ett bättre liv, medan barn i rika länder ser skolan som en självklarhet. För barnen i utvecklingsländerna är det inte lika självklart.

- Undersökningen visar att barnen där förstår att utbildning är deras chans till en bättre framtid, det är hoppingivande, säger Carolina Ehrnroot, som är generalsekreterare i Barnfonden. Barnfonden arbetar för att barn i fattiga länder i Afrika, Asien och Latinamerika ska få gå i skolan och få tillgång till hälso- och sjukvård. Det går bra att läsa mer här om deras arbete i utvecklingsländerna: http://www.barnfonden.se/  På deras hemsida kan vi läsa att ett flertal barn drömmer om det som behövs för att förbättra livet för dem - som att få äta sig mätta, gå i skolan eller få medicin när man är sjuk. Saker våra barn bara tar som självklart.

Även barnens syn på själva utbildningen är en viktig fråga, främst för dem i utvecklingsländerna. Där svarar nästan varannat barn att det första de skulle göra om de blev president eller statschef var att förbättra skolan. De vill bygga skolor och ge alla barn chans att gå i skolan. I de rika länderna är det däremot vart fjärde barn som svarar att skolan behöver förbättras, 26 %. I Sverige är siffran lite högre, 28%. Bland barnen i de rika länderna är det då förändringar som gäller att få mindre med läxor eller kortare dagar som är den viktigaste förändringen.

Undersökningen genomfördes under juli till september i år och barnen intervjuades individuellt.

(Källa: Dagens Nyheter söndagen den 18 december 2011)

Jag skulle vilja att även fler av våra barn ska förstå att det är en fantastisk chans att gå i skolan. I skolan får de alla chansen att utvecklas inom olika områden, de får lära sig spännande saker, de får se hur saker och ting hör ihop.

När ett ämnesområde i skolan går emot sitt slut så brukar jag fråga barnen om det inte har varit roligt att lära sig mer om det ämnet.

- Nej, roligt? Nej, det har det inte.

Så brukar svaret lyda.

- Men tror du inte att du någon gång kommer att ha användning för det här du har lärt dig nu? brukar jag fråga.

- Kanske. Nej, det tror jag inte att jag kommer att ha.

- Men om du i framtiden kommer att stöta på det här igen, kan det inte vara skönt att redan kunna lite om det då?

- Nej, tror du? Nej, det vet jag inte.

- Så du tycker alltså att det här du har lärt dig nu, blir en tung börda för dig att bära med dig i din ryggsäck? En jobbig kunskap alltså?

- Nej. Nej, det är det ju inte så klart.

- Det låter bra det. Du ska nog se att du någon gång kommer att stöta på det här igen, och då kommer du att komma ihåg att det här känner du igen, och det här kan du faktiskt redan en hel del om. Bra va?

Så brukar jag avsluta samtalet, och samtidigt ge dem en klapp på axeln. De ska bara veta att det mesta vi arbetar med i skolan, kommer de att möta igen, på ett eller annat sätt.

Ibland tror jag att eleverna tycker att jag är helt knäpp. En riktigt knäppgök som tjatar om detta om att det måste vara så tungt och jobbigt för dem att bära all denna tunga kunskap som de får lära sig i skolan. Jag brukar illustrera det med att visa hur tung kunskapsryggsäcken kommer att bli, när vi fyller den med nya ämnen och teman. Då brukar de se smått förvirrade ut, och vet oftast inte vad de ska svara. Vilken pajas till lärare de har!

Men jag vill få dem att vakna. Jag vill att de ska förstå att det de lär sig här och nu i skolan inte är någon tung börda, utan något som kan hjälpa dem längre fram i livet. Men tydligen har det inte gått in riktigt ännu, så jag får väl fortsätta att tjata och stega fram med min tunga ryggsäck, så att de förstår innebörden av kunskap.

För kunskap är det bästa vi kan ge åt alla våra barn, rika som fattiga. Vi vet väl alla att det kunskap som är makt? Att äga orden är makt. Att kunna förklara sin ståndpunkt är makt. Inte en negativ makt, utan en makt att äga sin egen framtid, sin egen förmåga att förändra.

Idag står det på DNs framsida att en 35-årig bloggare i Ryssland står beredd att utmana Putin i kampen om presidentsposten.

"Navalnyj har i flera år fört korståg mot korruptionen i det ryska samhället på sin populära blogg och det interaktiva projektet Rospil, som kallats Rysslands Wikileaks." http://www.dn.se/nyheter/varlden/bloggare-ska-utmana-putin-i-valet

Så vem vet vart de viktiga orden för oss?