Är det inte dags att protestera?

Det finns en kvinna i vår kommun som alltid står på barnens sida. Hon är skolkurator och arbetar då naturligtvis med de skolbarn som faktiskt mår sämst av alla, och därför behöver en kurator för att klara sin skolgång. Då och då sänder denna kvinna in en insändare till lokaltidningarna, och vi ute på skolor och förskolor nickar igenkännande när vi läser hennes väl valda ord. Det hon skriver är inte långa inlägg, men hennes ord är så rätt, så avslöjande, och så exakt på pricken hur vi ser det, vi som arbetar med barnen varje dag. Vi skulle kunna säga att hon är lite av en idol för oss ute på skolorna och förskolorna tack vare att hon vågar sticka ut näsan och kritisera den skola som finns idag.

Förra veckan hittade en kollega på jobbet ännu ett guldkorn från henne i lokaltidningen, kopierade den i kopieringsapparaten, och nu sitter insändaren mitt på dörren ut från personalrummet.

-----------------------

Problematiserar barnen i stället
* När neddragningarna började i skolan, blev barngrupperna större och skoldagarna förlängda vilken ökade diagnoserna på barnen drastiskt. I stället för att analysera en verksamhet som barnen uppenbarligen inte orkade med valde man att problematisera barnen.
  Sedan har nedskärningarna fortskridit.
  Lärarna som har fått en omöjlig uppgift börjar nu känna av pressen och stressen. Men när de till slut inte orkar längre väljer man samma synsätt. I stället för att analysera och åtgärda arbetsmiljön skickar man remiss till företagshälsovården och betraktar problemet som individens och inte organisationens.
  Håller vi på att skapa ett samhälle enbart för de extremt tåliga och okänsliga? Ska vi driva projektet så långt att en stor del av barnen och lärarna blir betraktade som sjuka?
  Vid vilket sjuktal eller diagnostal ska vi börja fundera över om det kan vara något annat fel än brister hos individen?
  När kommer en majoritet av de anställda i offentlig sektor och dess kunder, elever och vårdtagare att vara drabbade? Är det inte dags nu att protestera?
Kerstin Bengtsson-Norén
skolkurator
--------------------

Jag kan inte gör annat än att le... Jag är inte ensam.