Vi har fått nog nu, så är det bara. Kommer inte vi att få en bra löneutveckling och en bättre arbetssituation än vad vi har idag kommer denna yrkeskår att snart ge upp. Ingen annan yrkesgrupp skulle acceptera att ha det som vi har det idag.
Detta inlägg fanns i torsdagens Lärarnas Tidning. Maj Stoddard beskriver på pricken hur vi upplever situationen över hela landet.
Här kommer hennes insändare som jag skriver under på, ord för ord, samt de kommentarer från läsarna som följer hennes inlägg:
---------------
Säg nej till allt skrivgöra
Den omfattande dokumentationen leder till sänkt kvalitet på undervisningen, skriver läraren Maj Stoddard.
Det talas mycket om kunskap i diskussionen om den svenska skolan. Men hur definierar man egentligen kunskap? I debatten har definitionen ofta haft fokus på den sorts kunskap som lätt kan mätas och vägas, på utantill-inlärning och enkla faktakunskaper. Min definition, där-emot, är att kunskap är förståelsen för hur saker och ting hänger ihop.
Kunskap, liksom bildning, går på djupet. Den hjälper oss att se världen med andra människors ögon, lär oss samarbeta, får oss att växa som människor och utveckla kreativitet, tänkande och empati. Lärandet är en process som ger insikter, medför ställningstagande och är en förutsättning för förändring.
Den nya tidens ordning i offentliga organisationer är att göra verksamheter transparenta och lätt kontrollerbara. Det kallas för kvalitetssäkring och är ett begrepp taget från industrin. Målet är kostnadsbesparingar, mätbarhet och effektivitet. Sven-Eric Liedman skriver initierat om denna utveckling i »Hets — en bok om skolan«.
Liedman är djupt oroad över vart skolan är på väg.
»I stället för att ge eleverna verklig kunskap ägnar sig skolan åt att mäta meningslösheter och utreda sig själv i en ständigt pågående byråkrat-karusell.« Det är en viktig bok för alla som arbetar i skolan, men också för alla som analyserar och har åsikter om skolan. Vi i skolan pratar ju om detta som Liedman sätter ord på. Vi borde prata lite högre.
Vår arbetstid fylls av administrativt arbete. Det är enkäter och formulär, rapporter och åtgärdsprogram, handlingsplaner och kvalitetsredovisningar, matriser och bedömningsunderlag. Vi skriver individuella utvecklings-planer och individuella omdömen i varje ämne, varje termin. Allt ska förnyas och uppdateras varje år och varje skola ska skapa sina egna dokument.
Problemet är att vi förlorar fokus på de stora perspektiven. Tiden räcker inte till och undervisningen och våra elevers kunskapsinhämtande kommer i andra hand. För vi vet alla att bra undervisning tar tid att planera. Det är vår planeringstid som försvinner, vilket betyder en stor kvalitetssänkning av undervisningens innehåll. Vägrar vi ge avkall på planeringen blir arbetstiden orimlig.
Motiveringen till all denna dokumentation är att den ska vara till hjälp för oss och leda till högre effektivitet, med det yttersta målet att våra elever ska lära sig bättre och stå sig i den internationella konkurrensen. Men de krav på effektivitet som nu ställs leder till en förfärande ineffektivitet och de intentioner som finns i läroplanen motarbetas av den mängd skrivuppdrag vi blir överösta med. Skolan är ingen industri och arbetar inte med att tillverka varor utan med levande människor.
Politikerna målar upp en skola i kris och medierna har överlag köpt bilden av skolan som misslyckad och lärarna som inkompetenta. De rådande makthavarna har med mediernas hjälp tagit heder och ära av en hel yrkeskår.
Vi i skolans värld har en del andra förklaringsgrunder till problemen, till exempel ekonomiska nedskärningar, friskolereformen och det fria skolvalet, lärarutbildningen, påbud från politiker som inte tar hänsyn till forskning, samt allt administrativt arbete.
Vi måste lyfta blicken över alla dessa dokument som ska skrivas. Vi måste protestera mot »kvalitetssäkringen« och vägra utföra arbetsuppgifter som sänker kvaliteten i vår undervisning, men vi måste göra det tillsammans. Det är hög tid för rösterna från klassrumsgolvet att höras i debatten.
Maj stoddard Klasslärare 4—6,
Vänge skola, Uppsala
----
Jag har kopierat och använt insändaren i sin helhet. Bilden är också tagen direkt från Lärarnas Tidnings hemsida. Här kommer kommentarerna från samma hemsida:
Skrivgöra
Det krävs många sidor text av olika slag och skrivet på dator givetvis. Ett problem som uppstår är dator. Ska jag som arbetstagare hålla med dator och uppkoppling för att kunna göra mitt jobb? Att sitta på arbetsplatsen låter sig inte göras då 5-6 personer ska dela på en dator. Arbestiden på skolan är så inrutad att tid för samplanering och reflektion får göras till allt större del på förtroendetid där det ska rymmas div annat. Våra rektorer har rätt att lägga ut hur mycket undervisningstid de önskar (max 35/v) att lägga ut en timma extra under veckan för att rastvakta är helt ok.? Där rök ännu en planeringstid/prata med eleverna tid.
Inger Tj
2011-10-20
Säg nej till allt skrivgöra
Tack Maj, för dina ord. Du beskriver vår situation på pricken! Förutom att dokumenterandet tar tid dränerar det oss på energi. Vi talar allt oftare om detta, mina kolleger och jag. Vi känner inte samma arbetsglädje och stolthet över vår insats längre. Inte konstigt när vi inte får utrymme att göra det vi är skickliga på!Jag tänker ofta på hur man kommer att se på den här tidsperioden i framtiden. Jag tror man kommer att säga ungefär så här: "Hur kunde de tro att eleverna skulle nå bättre resultat genom att ta bort lärarnas tid för förberedelse, analys, reflektion och planering av individuella lösningar för elever med stort stödbehov?"
Det är ju så dumt så man tror inte det är sant. Du har rätt när du säger att det är dags att våra röster blir hörda. Har du också tankar om hur det kan göras?
Bitte Wahlén, Nyköping
2011-10-21
Säg nej till allt skrivgöra
Håller med Maj fullständigt! Tänk om man användde all skrivtid till att praktiskt hjälpa barn med behov av stöd i inlärningen...Jag har tidigare mailat om det här till både skolverket och utbildningsdepartementet. De svarade väl ungefär att det är vi själva (rektorn) som får bestämma hur omfattande vi skriver. Man ändå finns det ju en massa föreskrifter och råd om hur allt ska dokumenteras i oändlighet.
Det här är väl egentligen en facklig fråga om något.
ArianevanderLans
2011-10-21
Säg nej till allt skrivgöra
Jag kan bara till fullo hålla med om ALLT du skriver i din debattartikel. Man undrar ju när skolpolitiker och tjänstemän inser vad som händer med vår skola och det gäller ju inte bara den vanliga grundskolan, utan att detta "fenomen" finns även på gymnasieskolan och inte minst även på vuxenutbildningar.Kunskap är något som inte är så viktigt längre att eleverna får med sig. Utan det är hela tiden ekonomin som styr. Man kan ju i samma tidning läsa om gymnasiets problem och regerings förklaring att den nya gymnasieskolan ska vara billigare och det är kanske målet med det nya gymnasiet, att bli billigare. Vad det i övrigt får för följder är kanske inte så viktigt?
Jag har jobbat i grundskolan sedan 1970 i Flens kommun och kan verkligen se hur skolan har förändrats från en skola som åtminstone försökte hålla kunskapen högt. Ambitionen fanns hos både politiker och skolfolk. Sedan kom Göran Perssons "kommunalisering" och många tyckte som jag, att det fungerade bra. Man hann göra mycket av jobbet i skolan och hade inte så mycket kvälls- och helgjobb som tidigare. Men så blev det mer och mer av allt som Maj Stoddard så tydligt beskriver i sin debattartikel och helt plötsligt var man tillbaks med ännu mer hem jobb än tidigare och många lärare började ge upp.
Jag är gift med en lärare som till skillnad från mig jobbat i de lägre årskurserna på grundskolan, även hon i Flens kommun. Hon har alltid älskat sin skola och verkligen längtan efter skolstarten efter sommarlovet i augusti och har hela tiden sagt att hon ska fortsätta efter 65 år. Nu är hon där och nu har t.o.m. hon gett upp och bestämt sig för pensionering vid 65 år.
Vi har en dotter, som även hon utbildat sig till lärare men redan efter 5-6 år på grundskolans lägre årskurser har resignerat efter en ambitiös start och är just nu på Komvux i kommunen. Många känner en uppgivenhet och det värsta är ju att det är många unga som ger upp, för det är tufft att vara lärare, inte minst i Flen med en mycket stor del invandrarbarn i våra skolor, både på gott och ont men som skapar speciella problem, som vi lärare har svårt att hantera, därför att det är många problem på det sociala planet, vilket vi lärare inte är utbildad för eller har tiden för att hantera, utan att annat blir lidande.
Att Flens kommun kommer på 277 plats bland Sveriges 290 kommuner är ju inte så konstigt att förstå men det värsta är ju att de flesta av de 276 kommuner som ligger före på "rankingen" inte heller är så "duktiga" på att ge kunskap till våra "arvtagare" och det är verkligen oroande.
Var är vi på väg Björklund??
Sören i Flen
SörenSundin
2011-10-21
Säg nej till allt skrivgöra
Tack Maj Stoddard! Du skriver vad många, många lärare tänker och tycker.Vi har ett underbart yrke där vi vill planera lärorika och roliga lektioner.
Får vi inte tid till det växer heller inte eleverna i kunskap.
Så sätt undervisningen i centrum igen!!!
Lärare med 38 års erfarenhet
tycktill
2011-10-21
Tack, tack alla ni som
Tack, tack alla ni som kommenterat Maj Stoddards utmärkta debattinlägg! Efter många lärarår börjar jag känna mig mer än mätt på all denna dokumentation.Med glädje minns jag hur roligt och intressant det tidigare var att planera och genomföra lektioner. Jag hade rentav tid och ork att individualisera, prata pedagogik och metodik med mina kolleger, ordna redovisningskvällar för föräldrar, ställa upp med extra tid för elever som behövde det och gå kurser för att förkovra mig.
Idag är det fortfarande roligt och inspirerande att arbeta med eleverna, men mycket frustrerande att känna mig ifrågasatt av politiker och medier som påstår att kvaliteten i skolan inte håller måttet. Vem tror på allvar att kvaliteten i skolan förbättras om jag fyller i fler papper eller sätter kryss i matriser i en dator?
Låt oss återerövra glädjen i vårt viktiga arbete!
GunillaGyllerfelt
2011-10-21
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar