lördag 9 februari 2013

Framtiden behöver berättare, eller hur?

I dagens Borlänge Tidning (9 februari 2013, del 2 sid 4, Kultur & Nöje) skriver krönikören på kultursidorna, Olavi Hemmilä, om det här med att skriva. Han kallar sin krönika "Att känna sin historia" och krönikan har rubriksatts med "Framtiden behöver berättare". I krönikan beskriver han hur Grängesberg såg ut på 70-talet, då gruvmaskiner patrullerade på gatorna, männen gick i sina gruvoveraller på Konsumparkeringen och doften av mäsk från Grängesbryggeriet låg som våt ylle över hela kvarteret där han bodde som barn.

Olavi Hemmilä beskriver även hur han kände hur det dånade i marken när de sprängde nere i berget efter järnmalm. Han beskriver hur samhället förändrats sedan dess, och drar en parallell till bygdens skald Dan Andersson, som hade en bror som bodde vid ett rasområde bakom järnvägsstationen.

Olavi berättar i krönikan att han vet att Dan Andersson (författare 1888-1920 ifrån Grangärde i Dalarna) någon gång i sitt liv besökte sin bror i Grängesberg. Andersson flydde platsen, eftersom den, enligt honom, andades död och ödeläggelse. Författaren beskrev sedan upplevelsen i ett brev, som har kunnats läsas av människor genom tiderna, den kan läsas nu och den kan läsas i framtiden. Olavi Hemmilä kommer här till kärnan i sin krönika, det här om hur viktigt det är att berätta om den tid vi lever i, så att upplevelsen av tiden finns kvar för andra att läsas om och om igen.

"Det kommer att behövas berättare i framtiden, visa människor som sitter med benen i kors på Värdshuset Stopet" ... "Hör upp ungdomar, så här var det förr. Jag offrar min penna på kunskapens altare. Ta vara på din historia. Ta vara på dina kunskaper. Ingen gör det för din räkning."

Tack Olavi för de orden. Jag lovar. Jag ska berätta min historia, och jag har väldigt mycket att berätta om hur det är att leva här och nu och hur livet har varit under många av mitt liv. Hur jag upplevt att jag, min omgivning och samhället har förändrats unde de drygt 50 år som jag levt.

Mitt liv ska inte vara förgäves, mina berättelser ska kunna länkas samman med andras, så att tiden i framtiden kan beskrivas av de som lever då. Min blogg började som en upprättelse för de utbrända. Men allt finns i tidsandan, och när allt läggs samman skapas de förutsättningar som finns idag för olikheter och orättvisor inom både privatliv och yrkesliv. Det är samhället som skapar förutsättningarna för våra liv, som styr dem genom politiska beslut och villkor. Det måste berättas, så att andra förstår de beslut som togs och skapade den samhällsordning som finns idag och som kommer att finnas i framtiden. Allt för att framtidens generationer ska förstå oss, vi som lever idag, hur vi tänker och resonerar 2013. För om trettio år är det säkert för sent att berätta, för då har glömskan gjort att vi inte längre minns vad det var som var så viktigt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar