Det här med att bli företagare och att livnära sig på de inkomster som jag själv kan dra in till mitt bolag, är en helt ny upplevelse för mig. Jag som aldrig varit arbetslös, alltid haft anställning, alltid haft en lön, står nu på andra sidan och ser plötsligt världen ur företagarperspektiv.
Plötsligt har en värld, där jag tagit allt för givet som anställd, som regelbunden lön och pensionsinsättningar varje månad, ställts på ända. Ingenting är längre som förut. Det är jag själv nu som ska se till att det strömmar in pengar i företaget, så att jag kan betala företagets fakturor och eventuellt se till att även jag får lite lön för mödan. Än så länge har det varit fakturorna som blivit betalda, själv har jag bara kunnat ta ut någon tusenlapp här och där, när möjlighet funnits. Ingenting av det självklara är självklart längre.
Varför ska det vara självklart att få ett arbete? Varför ska det vara självklart att kunna ta ut en lön? Varför tror alla att ett företag kan generera en inkomst till den som arbetar där, när utgifterna är större än inkomsterna?
Jag arbetar hårdare än vad jag gjort i hela mitt liv, och jag har arbetat oerhört hårt i mitt tidigare yrkesliv också. Många ser med förakt på pizzerior och butiker som sköts av invandrare, att det är de som tar över våra butiker och rörelser. Gör inte det, det är ett oerhört tufft och hårt liv att försörja sig själv med eget företag, ekonomin är A och O, det finns inga andra vägar uppåt. Det gäller att vara påhittig och hela tiden hitta nya vägar till nya inkomster. Det finns inga skattemedel som kan rädda företaget, det finns inga garantier att just den här dagen kommer att inbringa någon som helst inkomst. Samtidigt som just den här dagen kan ge kassan flera tusen i inkomst.
Jag är ändå oerhört lycklig, piggare än på många år, och njuter av mitt liv som egenföretagare och att vara min egen chef. Det finns ingen som bestämmer vad jag ska göra med min egen tid, inga riktlinjer som pekar ut vad som måste rymmas inom arbetstiden, det finns inga arbetskamrater som gnäller över hur usla arbetsvillkoren är.
Det är jag som bestämmer var jag vill lägga min tid. Det är jag som vänder mitt företag dit jag vill, och satsar på de aktiviteter som jag vill lägga min kraft på. Jag älskar mitt företag och mitt liv just nu, trots att jag aldrig har några pengar. Det känns märkligt, men så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar