Många tyckte att jag var modig, några tyckte säkert att jag inte var riktigt klok, andra uppmuntrade mig, och de allra flesta höll med mig om att jag tog rätt beslut som lämnade det skepp, som jag anser snart kommer att sjunka.
När flera kunder kommer in till butiken och handlar, passar de på att fråga hur det går för butiken. Jag säger som det är, att jag jämför mitt företag med den tyska filmen Das Baat från 1981. Det är nog inte många som förstår vad jag menar, men de som sett den fantastiska filmen, förstår nog min anspelning. I filmen får tittarna följa en tysk besättning under andra världskriget, som har allt annat än en trevlig upplevelse att dela. Under en krigsdrabbning, måste besättningen låta den tyska u-båten sjunka nedåt, nedåt, ner i djupet, ner på djupaste havsbotten för att undkomma angreppen från de allierade. Medan u-båten sjunker och sjunker tror inte besättningen att den kommer att hålla för ytterligare påfrestningar, då den sakta men säkert börjar att gå sönder, på grund av trycket utifrån. Men så, stannar u-båten, den håller för påfrestningarna, som det djupa fallet utsatt plåtskrovet för. De är räddade!
Det är där jag befinner mig just nu. Längst nere på bottnen, med min tyska u-båt, och nu håller jag andan. Företaget och jag har fallit, fallit, djupt ner på bottnen, men vi stannar där ett tag nu, så att vi kan andas ut ett tag. Jag lovar att vi kommer att klara ut det hela, för vi har en mängd lösningar i beredskap för att rädda oss upp till ytan igen. Triumfkort i rockärmen eller vad man nu kan kalla det, det som nätverkandet och kursdeltagandet i kultursektorn har gett mig.
Skruvar och nitar har knakat och knirrat under det djupa fallet, men med god manövrering och tålamod, hittade u-båten en god plattform att utgå ifrån för att arbeta företaget uppåt igen. Det ska gå det här, jag lovar!
http://www.imdb.com/title/tt0082096/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar