torsdag 5 januari 2012

En hjärnforskares tankar om stress

Jag har precis köpt Torkel Klingbergs bok Den lärande hjärnan - om barns minne och utveckling, 2011, Natur och Kultur. Han skriver lättfattligt och lättförståeligt om hur hjärnan formas under barndomen, och hur vi kan ta del av hjärnforskning för att få våra barn och ungdomar att lära sig bättre, hur hjärnans mognad påverkar ungdomars beteende och hur hjärnan påverkas av allt ifrån gener till stress, fysisk aktivitet och nära relationer.
Den lärande hjärnan (inbunden)



Eftersom min blogg handlar om inre stress och hur vi kan ta itu med den för att må bättre, vill jag delge några stressrelaterade stycken ur boken. Kapitel 8  beskriver det under kapitelnamnet "Fallskärmshoppning och förväntningar":

  "Vid stress utsöndras ... adrenalin och kortisol i blodet, vilket påverkar nästan alla kroppens organ. Adrenalinet kan inte passera från blodet in till hjärnan, men kortisol sprids i hjärnan och fäster på glukokortikoidreceptorerna som finns i många områden. ...  vilket påverkar både stressreaktion och minne.  ....
     Stress har en komplex effekt på minnet. Långtidsminne och arbetsminne påverkas olika, och effekten beror på graden av stress. Kronisk stress är också ett separat fenomen.
   Vid akut stress leder kortisol, noradrenalin och aktivering av amygdala till att inkodningen av långtidsminnen faktiskt förbättras.  ....  Det optimala läget är lagom mycket stress, både mindre och mer stress ger sämre prestation. Orsaken till det här förhållandet är återigen kortisol och noradrenalin." (sid 128-129)

   "Stresspåslagen vid fallskärmshoppning, föreläsningar och vid stereotypt hot är akuta reaktioner där effekten försvinner inom en timme. Men om stressen blir kronisk, och hjärnan inte får chans att återhämta sig, uppstår förändringar av nervceller och receptorer som leder till nedsatt funktion. Dessutom förändras stress-systemet så att det inte reagerar på samma sätt vid ny stress. En teori är att nervcellerna i amygdala omformas så att de aktiverade kopplingarna blir fler, medan de signaler som ska minska stressreaktionen blir färre. Amygdala blir på så sätt hyperaktiv, vilket leder till patologisk oro och ängslan." (sid 133 -  refererat utifrån Roozendaal, B. et al. (2009). Stress, memory and the amygdala. Nature Rewiews Neuroscience, 10, 410-422)

   "Kronisk stress har flera påtagliga effekter på hjärnan. ...  Hjärnbalken bokstavligen krymper. Lyckligtvis är förändringarna reversibla. Hos möss där tjugo dagars stress leder till minskade utskott, återgår nervcellerna till normal storlek efter tre veckor utan stress.  ...
  Effekterna av kronisk stress har framför allt studerats hos djur samt vuxna människor. Hur vanlig kronisk stress är hos barn, och vilka effekter den har, är mindre känt. Som vi sett tidigare påverkar mammans omhändertagande tidigt i livet barnets senare stresskänslighet även som vuxen." (sid 134)



  "Det finns många farhågor om att framväxten av IT-samhället och informationsfloden, med krav på ständig uppkoppling, en inkorg av e-post som aldrig töms, Facebook, Twitter och dataspelande, skulle kunna leda till  en allmänt ökad stressnivå. ...  Man måste också skilja mellan att hantera mycket information, å ena sidan, och att känna oro och stress, å andra sidan. Någon som jobbar i långvården kan bli utbränd av sin ständiga oro, medan en vd för ett mångmiljardföretag inte blir utbränd, trots att hon hanterar mångdubbelt mer information. Det är snarare hur vi reagerar på omgivningen som spelar roll. Strömmen av sms kanske ger dig stresspåslag, men för din tonåriga dotter kanske sms:en är positiv social interaktion som minskar hennes stressnivå."  (sid 135-136)

  "Det finns också en uppsjö av olika metoder för att motverka symptomen, även om man inte kommer åt orsakerna. Avslappning, yoga, mindfulnessträning och meditation har studerats hos vuxna, och kan ha positiva effekter genom att tillfälligt minska stressnivån. ... Som vi ska se senare (i boken) verkar motion också vara en effektiv metod för att minska stress." (sid 136 - 137)

---

Jag återkommer till det kapitlet en annan dag. Idag har det gått två veckor med en stressfri time-out, och jag känner mig faktiskt piggare än på mycket länge. Jag är långt ifrån stressfri, men åtminstone inte så fruktansvärt trött som jag varit det senaste året. Jag kanske har nått ett steg närmare en besvärsfri vardag, vem vet. Jag får tacka Bodil Jönsson, radioprogrammet på juldagen i P1 och hennes böcker Tankar om tid, 1999, och Tio år senare, 2009, för det.
  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar